ettaellernolla

Jag tänker kanske lite väl mycket... Men det är sån jag är.
Jag känner mer än andra. Jag har inte detdär fotfästet och distansen som folk har.
Med sunt förnuft har jag ju skaffat det, men känslan är snabbare än förnuftet. Därför har dom svårt att samarbeta. Därför händer det saker ibland som kanske var lite väl... Känslosamma.

Medecineringen är väldigt komplex, jag kan inte ännu beskriva exakt vad den gör. Men till viss del kan man säga att förnuftet och känslorna lyckas samarbeta, jobbar parallellt, ist för att känslan går i hyperfart först.
Det tar alltså inte bort mina känslor, dom rusar helt enkelt bara inte iväg för långt.

Jag gillar ändå mina humörsvängningar. Ett blogginlägg är ett exempel, kan vara eldigt intresserad i en mening, men sen helt glömma bort vad jag skrev om.
Där kom arbetsminnet in i bilden. Glömmer fort vad jag tänkt på. Måste snabbt få till nåt visuellt av det för att inte den kreativa stunden inte ska försvinna. Saker jag säger glömmer jag bort, saker jag skriver kommer jag bättre igår, saker jag ritar kommer jag alltid igåg.

Manualen till migsjälv. Som jag tänkt på ett tag. Den ska jag skriva i år. Den finns ju inte på google.
Det värsta är att jag måste kunna formulera mig bättre, så jag förstår. Annars brukar saker man skrivit bara kännas idiotiskt.